Årskrönika och goodbye!

Well, well, well. Här är jag igen. Men jag är tyvärr bara här för att meddela att den här bloggen nu kommer att läggas ner för gott. Jag vill tacka er alla som följt mig troget och som har satt er tid på att läsa och kommentera. För mig har bloggandet inneburit så mycket positivt och beslutet att sluta helt och hållet var inte lätt. I framtiden hoppas jag att jag ska kunna övergå till Instagram och att ni ska kunna börja följa mig där. Jag har redan ett användarnamn (Simplylottas) men eftersom Instagram-appen inte fungerar på min Lumia, kan jag inte lägga in bilder än. Men det blir det förhoppningsvis ändring på snart…

Så vad är väl då ett bättre avslut än att göra en kort tillbakablick på året som gått? År 2013 var ett bra år för mig. Jag var lycklig och välmående, likaså min familj. Årets roligaste månad var överlägset augusti då vi gifte oss och åkte på bröllopsresa. Och årets tyngsta månad var nog december som bland annat bestod av min farfars bortgång och andra ledsamheter. Men jag är i det stora hela väldigt nöjd med år tvåtusentretton och jag ser verkligen fram emot det nya året med allt vad det innebär!

Januari:

Nyåret firades tillsammans med Jannika & Lauri.

Willy och jag hängde tillsammans hela tiden. Pulkaåkning var ett uppskattat tidsfördriv.

I januari hände det mycket på bröllopsfronten, vi köpte både ringar och klänning.

Vilket resulterade i träningsmotivation för min del.

Februari:

Bloggade inte så mycket i februari, men vi verkar ha umgåtts en hel del med andra.

Mars:

Det var fint väder och vi tillbringade ännu mer tid utomhus.

Jag gjorde ett tungt beslut och sa upp mig från jobbet.

Willy var cool.

Och lärde sig också att gå.

De första tulpanerna flyttade in.

 

Och jag fortsatte med det hälsosamma livet.

April:

Willy firade sin första födelsedag.

Och våren kom till Vasa.

Vi tillbringade mycket tid med Helene. Här på Plantagen.

Willy fick tydligen en massa tänder.

Maj, juni & juli:

I maj var det varmt. Och jag uppdaterade sommarfrillan.

I juni åkte vi ner till de södra delarna av landet.

Och skickade också ut bröllopsinbjudan.

I juli hängde vi en hel del på stranden.

Men började så småningom också förbereda oss för höst och dagisstart.

Blev även bortrövad på möhippa. En av de absolut roligaste dagarna i mitt liv.

Augusti:

Och så i augusti var det dags för dagen med stort D. Också det en av de bästa i mitt liv.

Och sedan bar det av på bröllopsresa till Venedig.

 Väl hemma igen gick jag på kvinnofest.

Och klippte håret.

September:

I september började skolan och jag skaffade brillor.

Firade Helenes födelsedag och magistersexamen.

Willy började dagis och vi hade separationsångest båda två.

Oktober:

I oktober började Pippi-fasen. Försökte också på alla sätt förnya i hemmet (typiskt höstsyndrom) och så åkte vi ner till Karis.

Milken fyllde tre.

Och jag lämnade er med denna bild i över två månader.

November & december:

Fyllde 25 och hade tjejfest.

Biff, vin och fint sällskap var och varannan helg.

Willy tog fram sin inre Picasso.

På lillajulen plockades julpyntet fram.

Och på självständighetsdagen bakade vi pepparkakor med ”grannarna”.

Julafton firades hemma hos mamma och pappa.

Och nyårsafton firades hos Linn och co.

Ja, det var år 2013 det. Tack och hej för mig!

Vi ses när vi ses!

Kära bloggläsare,

Jag känner konstant dåligt samvete för att jag inte uppdaterar här då jag vet att ni troget tittar in här varje dag. Jag har därför bestämt mig för att det är dags för en liten paus. Hade egentligen tänkt sluta blogga helt och hållet nu i höst, eftersom jag hade på känn att tiden inte skulle räcka till. Men jag älskar ju verkligen den här bloggen, så jag kunde inte sluta bara sådär. Bloggen har ju liksom blivit en del av mig. Så nu prövar jag på att ha en liten paus istället, så att ni inte ska behöva kika in här i onödan var och varannan dag. Så får vi se sen hur det blir i fortsättningen.

Jag har ju aldrig haft någon bloggpaus förut, så vi ska se hur det går. Kanske håller jag mig härifrån några veckor, några månader eller så återkommer jag helt enkelt redan nästa vecka. Time will tell.

 

Puss & hej så länge! 

Fin i håret!

Ikväll hade vi min klasskompis Liselott här på besök. Eftersom Willys hår blivit både långt och trassligt den senaste tiden och Liselott också råkar vara utbildad frisör, så fick hon den stora äran att göra det första klippet. Och fint blev det, eller hur? Om någon undrar vad hemligheten bakom det lyckade klippet var, så kan jag avslöja att det var kombinationen duktig frisör, Pippi och matstol!

Lite skeptisk till en början…

Men se vilket fint resultat! Min älskling.

Behöver du vikarie?

Från och med november (eller ja, egentligen från och IDAG) kommer mitt schema att vara ganska luftigt. Jag har inte så mycket lektioner insatta, utan jag kommer mest att sitta hemma och skriva gradu. Så ifall någon klass- eller speciallärare där ute (i Vasa med omnejd) behöver vikarie så kontakta mig gärna! Jag är medveten om att det är vikariestopp här i Vasa, men någon gång måste det ju finnas ett behov för vikarier, eller?

Så ifall du ska åka iväg på solsemester i höst/vinter eller om du har någonting annat som du behöver vikarie för, så tveka inte att kontakta mig! Lojung(at)abo.fi är adressen. Och jag lovar att sköta om att eleverna har det bra, hehhe!

Födelsedagsbarnet.

Igår åkte vi till gula huset och firade lite födelsedag. Lilla Milken fyllde tre år och det skulle ju såklart firas med pompa och ståt! Tänk att hon redan är så stor? Hon som just precis var ett litet knyte på ett kilo och etthundra gram. Fina, fina Milea!

Lite orolig var födelsedagsbarnet dock ifall vi skulle ta med oss dockvagnen hem igen. Men den fick hon som tur behålla!

Höstlovet som kom och gick.

Ursäkta att jag försvann mitt i den viktiga diskussionen. Men vi åkte ner till Raseborg över höstlovet, så där har ni orsaken till att det varit lite tyst här! Dagarna har gått i ett huj och vi har hunnit både med det ena och det andra. Promenerat i skogen med mamma, beundrat de små liven i Elins lilla mage, haft dejt med mannen, myst med Willys kusiner och så umgåtts med alla andra nära och kära förstås.

Nu är det Vasa och vardag som gäller igen!

Man lär så länge man lever.

Idag har jag tagit några första små bebissteg i riktning mot en gradu. Jag har valt ett ämne, börjat skissa på en forskningsplan samt skapat ett dokument där gradun så småningom ska börja ta form. Och tro det eller ej – men den här gången ska det faktiskt bli helt roligt att skriva en avhandling! Eller ja, förutsättningarna är i alla fall helt andra än då jag skrev mitt kandidatarbete för några år sedan.

Det här är ingenting som jag delat med mig om här på bloggen tidigare, men jag gick igenom en väldigt tuff period för en tid sedan. Tredje året på peffan var galet, och samtidigt som jag försökte klämma in arbetet med mitt kandidatarbete gick jag en massa andra kurser, hade två praktikperioder och jobbade dessutom var och varannan dag vid sidan om studierna. Detta resulterade ju såklart i att jag jobbade i princip från morgon till kväll, måndag till söndag under flera månader. Och att gå omkring med så mycket stress i kroppen under en så lång period är ju liksom inte bra. Och det hela ledde faktiskt till att jag bröt ihop fullständigt sedan då allting var över. Detta var inte någonting som märktes utåt eller som jag valde att skriva om här på bloggen, men jag mådde faktiskt väldigt dålig under en lång period.

Det var ju inte särskilt kul då det hände och med facit på hand så var det ju inte särskilt klokt att stressa sig själv till den grad jag gjorde. Men detta är ju en erfarenhet jag bär med mig idag och som gör mig mycket starkare och mer rädd om mig själv. Och man lär ju sig faktiskt så länge man lever. Den här gången har jag till exempel bestämt mig för att skippa jobbet vid sidan om, och jag gör bara skolarbeten i veckorna och under skoltid. Sedan satsar jag såklart på att vila och ta hand om mig själv och jag passar på att tanka kärlek av familj & vänner så ofta jag kan. Dessutom har jag den här gången valt att inte ha någon deadline för mitt arbete, det får helt enkelt ta så länge det tar. Nu vet jag ju var min egen gräns går och jag är väldigt försiktig med att trampa i duktighets- och stressfällan igen. Det måste ju faktiskt inte vara så allvarligt hela tiden. Vad är liksom det värsta som kan hända, att jag blir färdig på hösten istället för på våren? So what? Man väljer väl själv hur ambitiös och duktig man vill vara och för min del räcker det att jag om sisådär ett år eller så har examenspapprena i handen OCH mår lika bra som jag mår idag.

Fler tankar om detta? Kanske fler än jag som suttit i samma båt?

”Pippi, Pippi”

En favorit för både liten och stor för tillfället. Hade helt glömt bort hur fantastiskt kul hon är den där Pippi!

Fullspäckad dag.

Idag har det sannerligen varit program hela dagen. Vi började morgonen med att besöka tandsköterskan, sedan det vanliga lämnandet på dagis, vidare till skolan för lite forskningsmetodik, hem igen för att fortsätta arbeta, hämta på dagis, leka i park, äta äppelpaj och pätkismuffins med ett gäng fina typer och så de vanliga kvällsbestyren på det.

Inte så konstigt kanske att de här dagarna bara rusar iväg…

 

 

 

Kär och lycklig!

Här är tre låtar jag kopplar så starkt till möhippan/bröllopet så jag fortfarande får gåshud varje gång jag hör dem! Visst är det intressant hur vissa låtar kan väcka så starka känslor?