Var just på ett extrabesök till rådgivningen, och till min stora glädje var allt bara bra med mig och bebben. Hemoglobinet hade gjort en ordentlig sväng uppåt från 115 till 133 (Ferroforte gör tydligen underverk!) och blodtrycket var bra. Så det barnmorskan kom fram till var att jag borde ta det lite lugnare än jag gjort hittills. Kanske det är dags för mig att inse att kroppen inte kan fortsätta köra på i 110%, trots att hjärnan tycker att jag borde det.
Att inse mina egna gränser är absolut inte lätt för mig. Tur att jag har personer i min omgivning som bromsar mig lite ibland.
Vad skönt att allt verkade bra trots allt! Visst är det svårt att vila innan man egentligen behöver det. Jag är lika dan. Kör tills jag stupar, sen vilar jag. Men med ett barn hemma som behöver mig dessutom har jag fått lära mig att lyssna på kroppen INNAN jag stupar. Stupa går ju inte när man ska ta hand om en tjej till
Se till nu att vila dig och ta dig tid för det! Du har igen det. Sköt om dig! Kram
Varför ska det vara så svårt att ta det lugnt redan innan man stupar? Ska nog försöka vila och ta det lugnt, men jag är nog världssämst på det!
Skönt att höra att allt var bra med er! Det som underlättat mig (och som kanske blir lättare om man varit gravid flere gånger?) är att försöka komma ihåg att dethär tillståndet varar inte för resten av ditt liv, utan egentligen bara en mycket kort period. Redan nästa sommar är du antagligen dig själv igen och orkar precis som förut. Det är inte länge till det! kämpa på!
Det ska jag absolut försöka fokusera på, tack!
Det där låter bekant. Jag var med om samma sak i ungefär samma veckor som du är i nu. Var fem före att svimma i butiken. Kallsvettades och såg suddigt. Jag fick ändå inte höra att jag skulle ta det lugnt så jag fortsatte som normalt tills jag en gång på hundpromenaden hade svårt att ta mig hem den sista kilometern. Då börja min man säga emot och jag fick lov att ta det lite lugnt. Svårt var det, men det gick. Sen började jag må bättre och orka mer i v.30 igen så nu tar jag nog det inte så lugnt mer
Men skönt att allt var bra och man får nog bara tänka på muminmamman skriver.
Tänk att man ska måsta råka ut för nånting riktigt obehagligt innan man inser sina gränser? Precis sån är jag också! Jag ska hålla dina ord i minnet och försöka glömma alla måsten hit och dit! Sen är det ju en annan sak om man börjar må och orka hur bra som helst igen (även om det då också kan vara bra att vila lite ibland
)!
Ferroforte, vad är det?? Under min förra graviditet hade jag stort problem med järnvärdet, var då nere i 93 som lägst. Vill helst inte ha så låg denna gång.. Jag har testat obsidan, ferronol, kräuterblut, maltofer (både flytande o tablett). Alltså nästan allt på marknaden. Just nu äter jag multivitamin som innehåller järn, kräuterblut och maltofer för att försöka hållas (eller höja) på hb 113 som jag hade senast. Är i v 17 nu. Men har aldrig hört om Ferroforte. Var säljs det?
Det är järntillskott i flytande form. Finns åtminstone i apoteket här i Vasa! Har tydligen gjort underverk för mitt hemoglobin
Hoppas du hittar och att det fungerar för dig också!
Här brukar de rekommendera Niferex. Vet inte om det är bättre eller sämre men i alla fall ett alternativ om inget av det andra fungerar.
Bra tips!
Vad skönt att allt var ok!
Jag fick oxå samma order förra veckan när jag var till rådgivningen trots att alla värden var ok. Vi har så mycket på jobbet nu att det håller på att börja gå lite för hårt för mig. Fick bland annat order om att alltid gå 1 meter efter min man och inte 10 meter före som jag tydligen har för vana att göra 
Sköt om dig! 
Jo, det var nog superskönt att höra att allt var bra! Nu är det bara att försöka lyda order och ta det lugnt. Hehhe, de order du fick var dock lite lustigare. Sköt om dig också!
Hmm, har funderat på det där lite och undrar om du inte får ta och sluta med jobbet nu redan och nöja dig med heltidsstudierna.
Hade nog tänkt klara av både och, eftersom jag inte har så mycket i skolan för tillfället. Men vi får se hur jag orkar!