Idag har vi varit och erkänt faderskapet åt vårt UTOMÄKTENSKAPLIGA barn, som det så fint stod med stora bokstäver på de papper vi fick hem. Jag vet inte hur det är med er, men jag tycker i alla fall det känns lite ålderdomligt. Ja, vi är inte gifta (än), men vi har varit tillsammans i över 5 år, vi är sambon och vi är förlovade. Vad är skillnaden?
Nä. Precis. Exakt VAD är skillnaden? En gift man behöver ju faktiskt inte vara fadern heller?
Där slog du huvudet på spiken!
Håller fullstädigt med. Om man får vara lite fördomsfull så är risken större att den äkta maken INTE är fadern än den kära sambon.
Vi bekände också faderskapet förra året och vi har nu varit tillsammans i över 12 år men är ”endast” förlovade.
Ja, man vet ju aldrig! Men lite konstigt är ju systemet i vilket fall som helst.
Nå den äkta maken e nog faktiskt jättekär också, efter snart 13 år som gifta…
Tror inte det är så stor skillnad om man är gifta eller sambos, är man kär så är man
Nä det finns ju inga garantier för faderskapet även i ett äktenskap egentligen
Exakt!
När vi var och erände faderskapet så frågade typen mig om jag haft sex med någon annan man, alltså om någon annan kunde vara fadern. Jag tyckte att hela saken var ganska obehaglig.
Den frågan fick jag också, och sen när jag svarade ”NEJ” så frågade tanten ”Är du riktigt säker??” Kändes ganska olustigt hela det där.
Va? Nämen vad nära inpå de började gå. Vi fick inte någon sådan fråga, utan de frågade bara av mig om pappan är fadern till barnet och sen av pappan ifall han godkänner faderskapet.
Usch, vilken kränkande fråga! Här frågade dom nog bara när vi blev tillsammans och när vi blev sambon.
Då vi skrev under pappret, back in 2009, fick jag skriva på ett skillt papper där jag lovade att jag inte haft sex med någon annan! De kändes lite kränkande.. Sen var vi ju redan gifta då Miliam föddes, då var de ingen som vifta med några papper framför näsan!
Nämen fy så kränkande!
Jo, det är nog lite väl gammaldags det där tycker jag oxå. Det känns lite som att det är en självklarhet att man ligga runt med vem som helst om man inte är gift
Fast det är klart, när man inte är gifta så finns man ju inte registrerade som ett par i några register så det finns ju liksom ingen självklar pappa bara ”så där”. Men sättet det görs på tycker jag de kunde förnya.
Jag håller med om att det är systemet som borde förnyas på nåt sätt!
Vi fick också svara på frågor som om vi tänkt gifta oss och när? Varför vi inte gift oss än? Förstod inte vad det hade med saken att göra?
Såna frågor fick vi int alls, konstigt! Men kanske det bara var en nyfiken arbetare
Haha, 2005 och 2007 då våra utomäktenskapliga barn erkändes så tentade ingen mig (kanske ja va så ful så dom tänkte att de är ett rent under att nån ens gjort mig gravid :p ) men däremot så tentades barnens pappa (definitivt snyggare :p) om han litade på att barnet var hans och att han var säker på att han ville erkänna det. Sen tyckte vi de va lite smålustigt att dom berättade ytterst grundligt om ansvaret han nu åtar sig iom erkännandet, vilket ju iofs är bra, men det brydde dom sig inte om att informera på första barnet utan det ANDRA!….
Föråldrat, ack ja. Men relativt smärtfritt…
Vi blev nog inte heller så hemskt tentade, som tur!
Precis! Det finns juridiska fördelar med äktenskapet när en får barn, annars lever oftast dem flesta sambos på exakt samma villkor o förhållanden som gifta.
Verkligen!
Tja, det finns nog några ”fördelar”. Ena är att ifall något händer ena föräldern så kan den andra inte få änklingspension. Det är en liten sak.
Den andra grejen handlar egentligen om tiden innan faderskapet är erkänt. Ifall något skulle hända tex. på BB med mamman så får pappan inte göra några beslut om barnet, utan det är mammans föräldrar som kommer att tillfrågas.
Men jo, visst är det lite ålderdomligt med att erkänna faderskapet, vi tyckte att det var mest roligt när vi gjorde det. De fråga väl i stil med om jag är säker på att jag är pappan
Det är förstås en sak att de ställer konstiga frågor som kan kännas rätt privat, men rent i juridisk synvinkel så måste faderskapet erkännas på något sätt, annat är man inte i lagens ögon eller juridiskt pappa. Och om man inte är juridiskt pappa så får man inte göra beslut om barnet ifall något skulle hända mamman.
Borde absolut förnyas, de papper de använder nu är senast uppdaterade på 50talet sa iaf ”vår” tant när vi var och erkände faderskapet ifjol.
Nå då förstår jag att dom inte är så up to date
Jå ja kände mig lite illa till mods på erkännandet i år. Först frågade damen av fadern om han kräver DNA test… Ja började skratta och tanten sa att jag måste skriva på ett skillt papper var jag erkänner att det inte finns nån annan tänkbar fader….
Erkännande är väl också för att barnet skall ha rätt att ärva fadern och hans släkt..men förstår inte varför man inte kunnde erkänna detta genast innan man åker hem från BB iställe för detta hemska förhör…
Ja, på bb skulle man ju kunna skriva under alla dessa papper!
Men jisses vilka kränkande bemötanden vissa här fått. Man blir ju mörkrädd. Då vi var och skrev på papper 2010 så skrattade bara ”tanten” åt allt och fattade inte själv heller hur ett sådant gammalt tankesätt fortfarande finns. Lite så man borde fara dit igen i höst, fast vi varit gifta i snart 1år. Bara för att…
Vi hade nog också en ganska rento ”tant” i jämförelse med de flesta här!
Då skulle ni bara veta vilket förhör det blev då vi inte ens hade flyttat ihop innan jag blev gravid. Det här var år 1995. Vi hade varit tillsammans i 5 år före jag blev gravid, men inte stått på samma adress innan graviditetsvecka 20. Båda två är ordentliga människor utan kriminell bakgrund och har aldrig haft att göra med soc tidigare (och inte efter heller). Till saken hör att vi hade spikat bröllopsdatum till det kommande dopet, detta att vi skulle gifta oss och ha dop samtidigt hade vi bestämt redan från då vi fick veta att jag var gravid. Jag hade för mig att det var ”bara att skriva på ett papper” och hade trott att det tar högst 10-15 minuter. Då vi kom dit fick först jag gå in ensam till ett kontor där det satt 2 kvinnor. Barnet måste lämnas utanför med pappan. Helst skulle vi ha ordnat barnvakt sade de barskt. Jag fick frågor som hur länge jag känt pappan, varför vi inte bodde ihop innan vi försökte få barn, var det ett ”misstag” eller planerat, när fick jag veta om graviditeten, hur jag och pappan reagerade (det var faktiskt ett barn som inte var direkt planerat, men som vi båda tyckte var helt okej ifall vi fick), funderade vi på abort, när besökte jag rådgivningen, beräknad tid enligt sista mens, enligt ultra, barnets födelsedatum, födelsevikt, vilka ALLA manliga personer hade jag umgåtts med ca 1 månad före och efter den datum barnet beräknades vara avlat (ja, så sade de!) och vilka av dessa män som varit hem till mig eller jag till dem. Om jag hade haft sex med någon av dem. Om barnet liknade sin far, eller släkten från hans sida, vad hade hans släktingar sagt om hur de liknade varandra. Det värsta var att de riktigt i detalj ville veta hur ofta vi haft sex då det var beräknat att jag blev gravid, om vi använt preventivmedel, och varför inte.
Sedan fick jag vänta med barnet utanför, medan pappan fick utstå liknade förhör. Efteråt hade vi att gå in tillsammans och då frågade de om vi ville ha DNA test. Fast vi båda två var ju helt säkra…..
Till slut fick vi skriva på, utan test.
OM vi hade vetat om detta hade vi sett till att gifta oss så länge jag var gravid, det är då säkert! För om man gifter sig innan barnet föds blir det ingen utredning alls, fast man inte ens bor ihop! (känner ett par som är gifta och har flera barn utan att ha bott ihop en enda dag, och där har faderskapet fastställt automatiskt bara för att de är gifta!) Om man gifter sig då man är gravid så kollar ingen ens upp om man känt varandra då barnet kommit till!
Tycker själv att idag borde de ha annat att sätta arbetstid på än sådant trams. Kunde de inte informera allmänt om faderns rättigheter och skyldigheter t ex under en familjeförberedelsekurs, för nog behöver också gifta den informationen. Sedan kunde de ge en blankett åt de par som inte är gifta och så kunde de fylla i den hemma och ge till BB då barnet föds. Sekreteraren på BB som skickar uppgifter om barnets födelse till folkbokföringen kunde då sätta med blanketten på samma gång. De föräldrar som önskar DNA test kunde ta det genast på förlossningen.
Nämen herregud, vad hemskt! Då har nog utvecklingen gått i rätt riktning i alla fall. Jag tycker också man kunde fylla i blanketten på förhand och lämna den till sjukhuset!
Min man och jag gifte oss i början av november -11 och sedan föddes vår son sista december -11, en vecka efter beräknat datum. Eftersom vi var gifta när sonen föddes, har ingen funderat på att han inte skulle vara pappan. Skulle ju egentligen ha kunnat vara med vem som helst sju månader tidigare
Ja, det är nog lite skrattretande det där systemet! Men skönt för er att ni inte behövde fundera på att erkänna faderskapet
Systemet i sig är väl inte skrattretande, eftersom det juridiskt måste fastställas att någon X person är pappan. Om det inte fastställs juridiskt så kan pappan inte få göra beslut om barnet ifall tex. något skulle hända mamman.
Det som väl är skrattretande är de töntiga frågorna.
Och kanske man nu i dagens läge skulle kunna göra faderskapsbekännandet elektroniskt och verifiera sin identitet fast via bank koder. Man kan ju för tusan göra skattedeklaration via nätet och skattebjörnen är väl en av de mest misstänksamma typerna inom Finlands gränser
Jag håller helt med dig ”forbryllad”!
När sambon och jag hade fått vår dotter blev vi kallade för att skriva papper om faderskapet och den tanten var jätterar. Hon frågade naturligtvis om pappan var säker på att han var pappan till vår bebis, när hon var född samt vikt och längd. Sen var det klart. Jag tycket inte att det var särskilt kränkande eller konstigt, men detta var min upplevelse och jag respekterar er andras åsikter & upplevelser så klart.
Vad sjukt att det frågas såna ”dumma” frågor, det är ju närmast kränkande. Men samtidigt så måste det ju nästan finnas för klarhet. I vårt fall hade det varit jätteknepigt att inte vara gifta innan vi fick vår dotter. Min man är inte finländare, vi bodde inte tillsammans just då och det hade varit hemska undersökningar med långa intervjuer med intima frågar om oss, DNA osv för att säkerställa faderskapet. Så vi kom lätt undan för vi var gifta!